Den svenska spelmarknaden brukar beskrivas som en av de mest reglerade i Europa, men siffrorna ser mycket olika ut beroende på vilken typ av spel man tittar på. Medan vadhållning på sport i praktiken redan ligger nära myndighetens mål, är nätcasino det område där licenssystemet fortfarande läcker som mest.
Stor skillnad mellan casino och betting
En rapport från Spelinspektionen visar att kanaliseringsgraden för nätcasino uppgår till 81 procent under 2025, medan motsvarande siffra för vadhållning är 96 procent. Skillnaden är anmärkningsvärd eftersom båda produkterna omfattas av samma licenssystem. Med andra ord handlar det inte om att casinospel är svårare att reglera i sig, utan om att den olicensierade konkurrensen är betydligt starkare inom just detta segment.
Bilden blir ännu tydligare om man tittar på ren besökstrafik till olika sajter. Medan vadhållning ligger på en kanaliseringsgrad om 96 procent, stannar nätcasino på 81 procent enligt Spelinspektionens senaste mätning, och bara 54 procent av trafiken till casinosidor går till licensierade aktörer, jämfört med 92 procent för vadhållning. En stor del av förklaringen ligger helt enkelt i utbudet. Vid utgången av april 2026 hade myndigheterna identifierat 2 186 olicensierade spelsajter riktade mot den svenska marknaden, varav 976 var renodlade nätcasinon och ytterligare 800 kombinerade casino- och vadhållningssajter. Bettingsidor utan svensk licens är däremot en försvinnande liten kategori i jämförelse.
Färre spelare, men de spelar för mer
En intressant detalj i rapporten är att andelen personer som någon gång använder olicensierade sajter är relativt liten, men att dessa spelare står för en oproportionerligt stor del av omsättningen utanför systemet. Det tyder på att det snarare är ett mindre antal spelare med högre insatser som driver upp den olicensierade omsättningen inom casino, än att en bred massa av svenska spelare lämnat licensmarknaden helt.
Det syns också en trend över tid som oroar branschorganisationer. Över alla spelformer har kanaliseringen sjunkit från 85 procent till 84 procent, och för spelformen med lägst kanaliseringsgrad, online-casino, är kanaliseringen lägre, 81 procent. Branschföreningen för onlinespel har varnat för att detta lämnar en stor grupp spelare utan det skydd som licenssystemet är tänkt att erbjuda, och pekat särskilt ut casino som problemområdet. Onlinekasino är fortsatt den spelform som är mest utsatt för osund konkurrens från olicensierade aktörer och där kanaliseringen är som svagast, runt 80 procent. Läs mer om hur regeringens senaste åtgärder påverkat helhetsbilden i artikeln om hur kanaliseringen utvecklats trots det nya kreditförbudet.
Varför väljer spelare bort licensmarknaden
Spelinspektionens egen enkätundersökning ger flera förklaringar till varför spelare hamnar utanför det svenska systemet. Bland de vanligaste skälen finns att man inte anger någon särskild anledning alls, att man är eller har varit avstängd via Spelpaus, att man upplever bättre vinstmöjligheter på utländska sajter, eller att man efterfrågar spel som inte finns hos licenshavarna. Bonusar och att man nått en spelgräns nämns också, även om de inte framstår som de mest avgörande skälen.
Det finns ett tydligt mönster kring just Spelpaus. Tjänsten har vuxit stadigt sedan lanseringen, och idag är drygt 136 000 personer avstängda från licenserat spel i Sverige. Men självavstängningen fungerar bara inom det svenska systemet, den stoppar ingen från att spela vidare på en sajt utan svensk licens.
Spelinspektionen vill strama åt autoplay
Samtidigt som kanaliseringssiffrorna diskuteras arbetar Spelinspektionen vidare med att skärpa spelansvaret inom den licensierade marknaden. Ett aktuellt förslag rör funktionen autoplay i casinospel, som gör att en spelare kan låta spelomgångar köras automatiskt utan att aktivt klicka för varje ny runda. Myndigheten föreslår att autoplay ska begränsas till högst 60 spelomgångar åt gången, med syfte att stärka spelarskyddet och minska risken för att spelare genomför långa spelsessioner utan aktivt deltagande.
Förslaget har väckt debatt inom branschen. Branschföreningen för onlinespel har efterfrågat tydligare underlag för åtgärden, medan forskare gått i motsatt riktning. Stockholms universitet vill förbjuda autospel helt och föreslår även hårdare krav på tidsgränser, förlustinformation och automatisk utloggning. Universitetet motiverar sin ståndpunkt med att funktionen används betydligt mer bland yngre spelare, och att autoplay minskar spelarens aktiva kontroll över sitt eget spelande.
Argumentet om kanalisering vägs mot konsumentskydd
En återkommande invändning mot nya spelansvarsregler är att de riskerar att driva fler spelare bort från den licensierade marknaden, till sajter där varken skattetryck, tillsyn eller Spelpaus gäller. Spelinspektionen själv verkar dock inte se detta som ett bärande skäl att sänka ambitionsnivån på hemmaplan. Myndighetens hållning är att svagt konsumentskydd på den olagliga marknaden inte är ett argument för att skyddet ska vara lika svagt inom det licensierade systemet.
Frågan är ändå relevant, särskilt inom just casino där konkurrensen från utländska aktörer redan är som störst. Med tusentals olicensierade sajter tillgängliga, ofta med samma spelutbud som de licensierade, finns en uppenbar risk att varje ny begränsning på licensmarknaden gör alternativen utanför systemet något mer attraktiva för den spelare som vill fortsätta som förut. Samtidigt är just det argumentet svårt att använda som motiv för att avstå från skydd, eftersom det i praktiken skulle innebära att reglerna på den licensierade marknaden alltid anpassas efter vad den olicensierade marknaden erbjuder.
Remisstiden för de nya spelansvarsföreskrifterna har löpt ut, och nu återstår att se hur Spelinspektionen väger in synpunkterna från både bransch och forskare innan reglerna eventuellt börjar gälla. Oavsett utfall kommer nätcasino sannolikt att förbli det område där gapet mellan ambition och verklighet är som störst i den svenska spelregleringen.
2 Trackbacks / Pingbacks