Spelpaus skulle bli den svenska spelmarknadens säkerhetsventil. Den som känner att spelandet gått överstyr kan med några klick stänga av sig från allt licensierat spel i landet. Men Spelinspektionens senaste kanaliseringsrapport visar en obekväm sanning: för många fungerar avstängningen snarare som en inkörsport till den olicensierade marknaden än som ett skydd mot spelproblem.
Den vanligaste anledningen är redan en avstängning
En av rapportens mest anmärkningsvärda slutsatser handlar om varför spelare väljer att spela hos bolag utan svensk licens, och den vanligaste orsaken är att spelaren är eller har varit avstängd genom det nationella självavstängningsregistret Spelpaus. Därefter följer uppfattningen att olicensierade sajter erbjuder bättre vinstmöjligheter samt spel som inte finns tillgängliga på den svenska marknaden, och även bättre bonuserbjudanden, limiteringar hos licensierade spelbolag och uppnådda spelgränser nämns som återkommande orsaker.
Problemet är inte nytt, men det tycks förvärras. Vid årsskiftet 2024/2025 var drygt 120 000 personer avstängda i det nationella självavstängningsregistret Spelpaus.se, vilket innebär att personen inte kan spela på spel som kräver registrering hos en licenshavare i Sverige. Vid utgången av juni 2026 hade knappt 138 000 personer stängt av sig från licensierat spel genom Spelpaus, en siffra som fortsätter öka år för år.
Spärren gäller bara halva marknaden
Kärnan i problemet är enkel att förstå. Spelpaus stänger endast dörren till den licensierade marknaden, en avstängning gäller inte spelsajter utan svensk licens, och sådana sajter marknadsförs tvärtom aktivt som casino utan Spelpaus. Den som verkligen vill fortsätta spela, trots att hen själv bett om att bli hindrad, behöver bara googla sig fram till en av de drygt 2 000 webbplatser som Spelinspektionen har identifierat utanför licenssystemet.
Nätcasino är den stora läckan
Siffrorna skiljer sig kraftigt mellan olika spelformer. Spelinspektionens rapport visar att kanaliseringsgraden för nätcasino uppgår till 81 procent under 2025, medan motsvarande siffra för vadhållning är 96 procent. Som en del av rapporten har myndigheten kartlagt 2 186 webbplatser utan svensk licens, och majoriteten erbjuder nätcasino eller en kombination av nätcasino och vadhållning.
Ser man till faktisk internettrafik, som skiljer sig från spelarenkäter, blir glappet ännu tydligare. Bara 54 procent av trafiken till casinosidor går till licensierade aktörer, jämfört med 92 procent för vadhållning. Det är framför allt slotsspel som drar ned siffrorna, eftersom slots är den i särklass mest spelade spelformen inom nätcasinosegmentet och det är också här den svenska kanaliseringen är som svagast.
Två mätmetoder som pekar åt olika håll
Det som gör frågan ännu mer komplicerad är att Spelinspektionens egna mätmetoder inte längre är överens med varandra. Spelarundersökningen steg från 82 till 93 procent samtidigt som den trafikbaserade indikatorn föll från 72 till 68 procent, alltså stiger enkätindikatorn medan den trafikbaserade indikatorn faller. En branschanalytiker konstaterar att myndigheten inte påstår att någon av indikatorerna är den riktiga och inte vet varför de glider isär.
Spelinspektionen är själv medveten om osäkerheten. Myndigheten redovisar osäkerheten och skriver i 2025 års rapport att resultaten för indikatorerna gör gällande att kanaliseringsgraden är mellan 78 och 89 procent. Ändå är det ett enda snittvärde, 84 procent, som förs vidare till den politiska debatten och används som underlag för beslut om hur väl kanaliseringen egentligen fungerar.
Branschen och forskare kräver förändring
Reaktionerna från branschorganisationer har inte låtit vänta på sig. Branschföreningen för Onlinespel pekar på att onlinekasino fortsatt är den spelform som är mest utsatt för osund konkurrens från olicensierade aktörer, och att de spelare som söker sig dit ofta verkar vara just de som har störst behov av ett starkt konsumentskydd, vilket gör att skyddsmekanismerna försvinner när spelare lämnar licensmarknaden.
Organisationen Sper har lyft ett annat perspektiv på problemet, nämligen att Spelpaus i sin nuvarande form inte följs upp tillräckligt. Rapporten visar enligt Sper på redan kända brister i hur Spelpaus fungerar i praktiken och på statens underfinansiering av förebyggande insatser, något organisationen länge uppmärksammat regeringen på gällande ökade resurser till Stödlinjen och andra stödorganisationer. I dag innebär en avstängning via Spelpaus att individen stänger ute sig från spel, men utan att bli kontaktad av någon stödorganisation.
Vad görs åt saken?
Spelinspektionen har själv föreslagit hårdare verktyg för att begränsa tillgången till olicensierat spel, bland annat genom geoblockering och blockerade betalningar. Samtidigt pågår arbetet med att stänga kryphålet för utländska casinon genom det så kallade deltagarkriteriet, som ska göra det enklare att definiera och ingripa mot spel som riktas mot svenska spelare utan licens.
Frågan är ändå om tekniska lösningar räcker så länge grundproblemet kvarstår, att en spärr som bara gäller en del av marknaden knappast kan lösa ett beteende som drivs av just viljan att fortsätta spela. Så länge Spelpaus bara stänger halva dörren kommer sannolikt en del av de mest utsatta spelarna att fortsätta hitta den andra vägen in.
